Då har man släppt in glasmästaren, väntade mig en gråhårig gubbe med dom där exktra kilonen men det visade sig vara en yngre man som såg helt okej ut. Han mätte fönstret och sa att det här är inte så farligt, tar inte lång tid att fixa och det är inte så dyrt heller. Då kan jag ärligt skriva att jag kände en lättnad, kanske till och med lycka. Sist det gick så här bra och allt flöt på så låste vi oss ute och hamnade i denna situation. Vi får hålla tummarna på att denna tur håller i sig en stund i alla fall.
Nu har Sanna kommit hem så ska berätta om mötet gick!

Hörs hane!